En av de framstående forskare jag blev medveten om tack vare den norska dokumentärserien Hjernevask var psykologiprofessorn Robert Plomin. Under 2018 släppte han en populärvetenskaplig bok om genetik som lär få en och annan liberal att sätta den ekologiska sojalatten i halsen.
Robert Plomin har under många år sysslat med forskning inom psykologins värld, främst med fokus på beteendegenetik, det vill säga genernas effekt på mänskligt beteende. Boken Blueprint sammanfattar vad forskningen fram till idag har kunnat konstatera, ger en lättöverskådlig förklaring till grunderna inom beteendegenetiken, vilka konsekvenser detta får för samhället samt gör en spådom om framtiden med en allt snabbare utveckling inom genetisk forskning.
Boken är skriven på ett sätt som gör den tillgänglig för de stora massorna och utan komplicerad vetenskaplig jargong, och de begrepp som är relevanta förklaras så vem som helst kan förstå innehållet. Plomin förklarar även varför saker och ting är relevanta och varför vi ska bry oss, något man inte alltid förstår i mer akademiska böcker.
Första delen av boken handlar om varför DNA spelar roll och Plomin förklarar här att enligt den klassiska arv och miljödikotomin så spelar faktiskt arvet (generna) större roll än vad man tidigare trott. Detta eftersom de flesta mätningar av miljöfaktorer faktiskt influeras av gener, drygt 30% enligt Plomin. Samtidigt så är detta oftast helt frånvarande inom den offentliga debatten och inom politiken där man i stället utgår från att människan föds som ett oskrivet blad – med andra ord ignorerar man helt genernas betydelse och utgår ifrån att endast miljöfaktorer påverkar mänskligt beteende.
Ovanstående är givetvis relevant i frågor såsom könens fördelning på arbetsmarknaden, skillnader i kriminalitet, studieresultat och inkomst såväl inom grupper som mellan dem. Eftersom människor är olika i grunden av genetiska orsaker så uppstår givetvis skillnader i beteende och framgång i livet, något som politiker förklarar med att samhället är ”ojämställt”.
Framtida raketforskare eller kebabtekniker? Läsplattor kommer knappast avgöra deras öde.
Skärmbild från sr.se
Plomin gör här ett bra jobb med att förklara att det moderna samhället inte bygger på att människor behandlas olika på grund av sina olikheter, utan att de behandlas lika trots sina olikheter. Det vill säga: alla ges samma möjligheter och olika utfall säger ingenting om människors värde. Enligt meritokratiska principer så kommer människor dela upp sig i samhällsklasser, vilket i sig inte legitimerar förtryck åt något håll baserat på prestation. Poängen Plomin här gör är att lika möjligheter inte går att översätta till lika utkomst, något som är lika självklart som det är simpelt men som tyvärr inte är rådande inom politiken idag.
Plomin förklarar även att så länge det existerar institutioner med intagningskrav, i synnerhet till skolor och högre utbildningar, så kommer de ske en selektion där de med bäst egenskaper är dem som kommer in medan resten inte gör det. Detta i sin tur leder till att de bäst lämpade även når statusyrken med höga inkomster, vilket i sin tur leder till en stratifiering inom samhället. Eller i marxistiska termer, olika samhällsklasser.
Studieframgång är i hög grad ärftligt då barn till högutbildade föräldrar har hög sannolikhet att gå i sina föräldrars fotspår, samtidigt som Plomin påvisar att skolans kvalité eller status nästan har noll påverkan på barnets yrkesframgång. Det är i stället deras personliga egenskaper som avgör nästan hela skillnaden, vilket återigen styrker att arvet i stora drag har större betydelse än miljön. Med andra ord: att tilldela resurser till en skola i syfte att öka elevernas studieprestationer är i princip meningslöst (något vi sett återkommande hos skolor med hög andel utomeuropeiska elever), samtidigt som en skolas status och rykte också är meningslös mer än att det kan ge sociala fördelar att ha gått en viss skola eller studerat vid ett visst lärosäte.
DNA-revolutionen
Den andra delen av Blueprint handlar om den så kallade DNA-revolutionen och börjar med en förklaring om DNA-molekylens uppbyggnad och hur generna är kodade och hur deras kombinationer påverkar våra egenskaper beroende på i vilken sekvens de förekommer och vilken placering de har i kedjan.
År 1953 upptäckte James Watson och Francis Crick DNA-molekylen, och utvecklingen inom molekylärbiologin har sedan dess gått snabbt framåt. Samme James Watson har idag blivit persona non grata vid flera tillfällen på grund av sina uttalanden om att intelligens är genetiskt och att afrikaner därför har negativa utsikter om att någonsin ta sig ur fattigdom. Man har ännu inte kunnat kartlägga samtliga gener kopplade just till intelligens för att styrka hans påstående, men rent evolutionärt och logiskt så stämmer sannolikt hans påstående, vilket visar att även om det kommer visa sig att han hade rätt i sak så har politisk korrekthet företräde framför vetenskapliga fakta och uttalanden.
50 år efter DNA-molekylens upptäckt, år 2003, hade forskare i det internationella projektet Human Genome Project lyckats kartlägga samtliga gener i det mänskliga genomet. Idag går arbetet vidare med att undersöka hur enskilda gener agerar och interagerar i fråga om vilka funktioner de har, i synnerhet på mänskligt beteende. Detta innebär att man med tiden kommer att kunna förutsäga människors personlighetsdrag utifrån deras DNA, samt kunna förutsäga deras generella framgång i relation till deras intelligensnivå.
Detta kommer givetvis få långtgående konsekvenser för samhället och den sociala utvecklingen, något som Plomin diskuterar kring i slutet av boken. Är all kunskap av godo eller är det bättre att leva i ovisshet om aspekter av den mänskliga naturen? Kommer våra personliga DNA-profiler få konsekvenser för oss i fråga om exempelvis försäkringar eller statens syn på sina medborgare? Är det etiskt att genom genediteringstekniker skapa ”designerbebisar” eller att förkasta foster vars egenskaper är oönskade utifrån vad som kan utläsas i dess DNA?
Plomin, i egenskap av forskare, anser att det är bättre att veta än att inte veta och tar även upp att DNA-revolutionen är på gång, oavsett vi tycker om det eller inte. Man har redan öppnat Pandoras ask och vad som kommer komma ur den får framtiden utvisa.
Blueprint är en bok som rekommenderas för alla med intresse för psykologi och samhälle, oavsett om man har studerat något av dessa ämnen på högre nivå. Den är så pass kort och rakt på sak att de flesta kan ta sig igenom den på några dagar och kunna ta del av aktuell forskning som går tvärt emot det rådande narrativet om människan som ett oskrivet blad. Att den är neutralt formulerad av en välmeriterad forskare gör inte saken sämre.
