Evolutionsbiologen Richard Dawkins beskrev med boken ”The Selfish Gene” hur gener agerar ”själviskt”, vilket i sammanhanget innebär att deras ultimata mål är att reproducera sig i de organismer de existerar, något som sker genom släktskapsselektion. Nu är vi människor lyckligtvis inte totalt kontrollerade av våra gener utan någon som helst påverkan, men genernas funktion har ett starkt inflytande på oss som syftar till att säkra deras reproduktion och därmed överlevnad. Generna påverkar sociala och kulturella beteenden hos människan.
Detta tar sig uttryck i olika fenomen och beteenden och kan beskrivas i evolutionära termer. En teori är kin selection, kallad släktskapsselektion på svenska. Teorin beskriver hur en organism uppvisar strategier som ökar den reproduktiva framgången hos dess genetiska släktingar på bekostnad på sin egen reproduktiva framgång, vilket kallas reproduktiv fitness. Detta tros ligga bakom altruistiskt beteende hos många arter, däribland människan. Förutsättningen för att släktskapsselektion skall evolvera är att (1) den reproduktiva fördelen hos den mottagande individen är större än nackdelen för aktören samt (2) att den altruistiska genen även finns i den mottagande individens genom.
Hamiltons regel
Utgår man ifrån ovanstående två premisser är sanna hos en grupp människor så är det enkelt att förstår hur individer kan gå ut i krig och strida för sin grupp trots att detta riskerar individens eget liv. Samma regel förklarar varför djur kan hjälpa andra individer i sin flock eller kan hjälpa varandra även om de tillhör olika, men närbesläktade arter. Detta är släktskapsselektion för den egna genetiska gruppen. Detta kan förklaras med Hamiltons regel:
C < rB
C = Cost, den reproduktiva kostnaden för den agerande individen.
r = Degree of relatedness. Grad av genetiskt släktskap mellan aktören och mottagaren. Definieras som sannolikheten att en gen som för gruppen är ovanlig (en gen som styr biologisk altruism) delas av mottagaren. Mäts i genetisk distans.
B = Benefit. Den reproduktiva fördelen som mottagaren får av det altruistiska beteendet från aktören.
Teorin om släktsskapsselektion har bekräftats i studier av såväl djurarter som hos människor, men likt de flesta teorier har den begränsningar och kan inte förklara samtliga situationer av mänskligt samarbete eller altruism. Människor känner inte släktskap endast på genetisk grund utan även genom sociala eller kulturella sammanhang och kan även hjälpa totala främlingar.
Olika arter av ekorrar har visat sig använda sig av släktskapsselektion, här i bild visas Lamotticus Swischus med dess kända varningsrop. En enskild individ varnar för hotfulla inkränktare vilket ökar risken för att samma individ ska bli byte medan resten av flocken får chans att undkomma. Om beteendet reciprokeras av andra individer minskar risken för var och en och varningssignalerna reproduceras inom gruppen.
Mångkultur och massinvandring utifrån släktskapsselektion
Med hjälp av Hamiltons regel ovan är det ganska enkelt att få en överblick av sociopolitiska skeenden i vår nutid på gruppnivå, i synnerhet gällande hyperaltruistiskt beteende i form av generös välfärdspolitik för främmande grupper. Dock saknades under drygt 30 år vetenskapliga ansatser till att undersöka om släktskapsteorien gällde även för etniska grupper, något som beskrivs närmare i artikeln Misunderstandings of kin selection and the delay in quantifying ethic kinship av Salter (2008). Salter menar här att en etnicitet är den förlängda familjen för individen på genetisk grund och orsakar såväl etnisk altruism som etnisk nepotism. Det är med denna utgångspunkt som mångkultur kommer analyseras utifrån.
Cost mäts i reducerad fitness medan Benefit mäts i ökad fitness för mottagaren. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan Cost översättas till framförallt den ekonomiska kostnaden och dess reducerade fitness detta innebär för skattebetalarna, men även ökad kriminalitet, ökad blatteskatt med mera. Alla dessa faktorer innebär uppoffringar och inskränkningar som reducerar svenska folkets reproduktionsförmåga.
Benefit i sammanhanget kan översättas till de förmåner som mottagaren har, i det här fallet utomeuropeiska invandrare och deras ökade möjligheter att reproducera sig. Bidrag utan motprestation, särlagstiftning till förmån för ickesvenskar, gratis bostad samt generösa barnbidrag ökar dramatiskt mottagarens evolutionära fitness. Man kan även inkludera lagstiftning som inskränker yttrandefriheten till dessa gruppers förmån och som kriminaliserar kritik mot dem. Detta gör att de kan flytta fram positionerna i syfte att öka sin evolutionära fitness på bekostnad av altruistens (svenskarnas) reducerade fitness (cost).
Degree of relatedness (r) i ett mångetniskt perspektiv innebär att släktskapet är mycket lågt mellan både indivder och grupper. Föräldrar och barn delar 50% gener, liksom helsyskon vilket ger r = 0.5. Mellan kusiner är r = 0.125 medan enäggstvillingar har ett släktskap på r = 1.0. Detta kan mätas på samma sätt som inom populationsgenetik som visar genetisk distans mellan olika folkgrupper.
Den evolutionära vinsten måste vara större än förlusten
För att altruistiskt beteende enligt Hamiltons regel skall vara lönsamt om det är riktat mot reproduktiva släktingar, så måste den reproduktiva fördelen vara större hos mottagaren av det altruistiska beteendet än den reproduktiva nackdelen för aktören. Att regeln gäller för genetiska släktingar är just för att sannolikheten att mottagaren bär på den altruistiska genen är större ju mer närbesläktad denne är med aktören. Rent teoretiskt innebär detta att sannolikheten att du gör en uppoffring för exempelvis en norrman – som är mycket genetiskt närbesläktad dig som etnisk svensk – kommer ge upphov till reciprokal altruism jämfört med exempelvis någon från Afrika vars invånare är betydligt mer avlägsna genetiska släktingar. Mer om detta längre ned.
Ett enkelt exempel på ovanstående logik är för syskon måste den reproduktiva fördelen av att offra sitt liv vara dubbelt så stor som att inte göra det för att altruism skall selekteras för. Således bör mottagaren vara minst två syskon som man räddar livet på, men inte färre. Om aktören dör men mottagaren överlever har ingen evolutionärt gynnsam selektion skett vilket ger en låg sannolikhet att den altruistiska genen förs vidare i jämförelse med om aktören överlever. Ju mindre det genetiska släktskapet är mellan aktören med det altruistiska beteendet och mottagaren är, desto fler mottagare krävs det för att genens reproduktion skall säkras eftersom sannolikheten att mottagaren bär på samma gen är lägre ju större genetisk distans mellan parterna.
Total frånvaro av reciprokal altruism.
Reciprokal altruism och kultur
Mänskligt beteende är som bekant inte determinerat enbart av gener, vi har på gott och ont förmågan att kringgå våra instinkter, drifter och impulser och agera tvärtemot vad dessa normalt säger åt oss att göra. Detta sker dels genom vårt medvetande men även genom kulturen och sociala normer, vilket gör att människor kan agera i rak motsats till vad som är mest evolutionärt gynnsamt för dem. Det bästa exemplet på detta är att man uppvisar altruism gentemot genetiskt avlägsna grupper samtidigt som man ignorerar behoven av genetiskt närbesläktade dito. Dagens kultur uppmuntrar altruistiska beteenden riktat mot främmande grupper mer än för inomgruppsmedlemmar, något som utmärker dagens politik och medieklimat som positivt uppmärksammar batikhäxor och mångfaldsvurmande feminister. Deras beteende är vad som kan beskrivas som patologisk altruism, uppoffring utan hänsyn till varken den egna eller mottagarens välmående och ofta är destruktivt.
Jag har tidigare skrivit om genen OXT-R som utmärker sig genom att den ligger bakom nivån av signalsubstansen oxytocin som tar sig uttryck genom altruistiskt beteende. Altruism har visat sig i studier variera mellan raser, och ser man till det svenska samhället hur altruism för andra grupper än den egna belönas så kan vi se hur etniska svenskar i allmänhet tydligt utmärker sig. Det räcker att slå upp en tidning eller se på nyheterna om hur utomeuropeiska invandrare ges förmåner på etniska svenskars bekostnad, även om detta inte skall tas som bevis på att detta vurmande för främmande grupper är representativa för hela det svenska folket, men att den däremot kan tänkas vara utmärkande hos människor som är makthavare samt för övriga människor som har ett starkt behov av social önskvärdhet. Vår kulturella altruism kan alltså vara ett resultat av en hög frekvens av genen OXT-R inom gruppen, vilket ger upphov till altruistiska normer som förstärker hjälpsamma beteenden riktade mot utomgruppsmedlemmar. Tyvärr leder detta även sannolikt till godhetsposering.
Så hur stor är sannolikheten att våra utomeuropeiska invandrare är bärare av den altruismgen som svenskarna i gemen (eller vårt etablissemang) bär på? På denna fråga kan jag inte ge ett tydligt svar då det inte verkar finnas särskilt många studier på området tack vare frågans kontroversiella natur. Men ser man till vilka beteenden som är utmärkande för våra kära invandrare med utomeuropeisk härkomst så förekommer de främst i brottsstatistiken med varierande överrepresentation inom bl a bedrägerier, våldsbrott och sexualbrott samt har en uppsjö etniska intresseorganisationer som syftar till att öka fördelarna för respektive grupp. Detta bortförklaras givetvis med miljömässiga orsaker, trots att annan forskning visat att det främst är individfaktorer (gener) som orsakar kriminellt beteende.
Även den uppsjö av artiklar i media som rapporterat om missnöje med maten på asylboenden, vägran att kliva av bussar på grund av boendets placering et cetera ger uttryck för en otacksamhet som sticker illa i svenskens ögon. Troligen beror denna reaktion på att svensken förväntar sig någon form av reciprokal altruism genom att mottagaren åtminstone visar tacksamhet över altruismen som det svenska samhället uppvisar.
Någon utmärkande form av reciprokal altruism lyser alltså ofta med sin frånvaro, varför jag drar slutsatsen att de gener som ger upphov till vita människors altruism sannolikt är mer sällsynta hos andra raser och etniciteter som gör större skillnad på vem som tillhör ingruppen eller ej. Reciprokal altruism i evolutionära sammanhang innebär att aktören uppvisar ett självuppoffrande beteende med förväntningen att mottagaren kommer uppvisa ett liknande beteende tillbaka i framtiden. Snarare framträder en bild av opportunism hos mottagaren i den svenska kontexten där man utnyttjar altruismen hos aktören för egen vinning och gärna försöker maximera sin egen reproduktiva fitness, en strategi som rent evolutionärt är framgångsrik där aktören (svenska samhället) öser resuser över mottagaren (utomeuropeiska invandrare) nästan helt utan krav på motprestation.
Keanu har fattat att något inte riktigt stämmer.
Sammanfattning
Slutsatsen man kan dra av Sveriges mångkulturalism och massinvandring utifrån släktskapsselektion och Hamiltons regel är att det rent evolutionärt är direkt kontraproduktivt för överlevnaden hos de etniska svenskarna som grupp. Vi som tillhör den kaukasiska rasen och den svenska folkstammen har en hög nivå av altruism som medför att vi mer än gärna offrar oss (eller helst någon annan från vår grupp beroende på behovet av social önskvärdhet hos aktören) till förmån för så genetiskt avlägsna individer och grupper som möjligt, något som står i direkt kontrast till vår evolutionära överlevnad.
Välfärdsstaten har dock bidragit till att sätta evolutionära mekanismer ur spel – aktören behöver sällan offra något själv för sitt altruistiska beteende – i stället läggs kostnaden (minskad reproduktiv fitness) på kollektivet vilket gör att under en normal invandringspolitik så är kostnaden negligerbar för enskilda individer. De senaste åren har vi dock haft en så enorm invandring utan reciprokal altruism att gemene svensks reproduktiva fitness drabbas negativt – i form av såväl högre skatter, hårdare lagar, högre kriminalitet liksom mer polariserad kultur där kritiker riskerar såväl jobb som sin sociala status. Återigen minskad reproduktiv fitness.
Jag har tidigare skrivit om hur mångkultur, eller snarare mångfald av etniciteter, minskar den sociala tilliten hos samtliga grupper inom ett område, troligen mycket beroende på mekanismerna av släktskapsselektion och skillnader i altruistiska beteenden. Det är inte helt osannolikt att denna konsekvens har genetiska orsaker då det altruistiska beteendet minskar över tid när sannolikheten är låg att mottagare av altruismen själva inte delar samma gener som aktörerna. Det uppstår då inget återgäldande av altruistiska, dvs reciprokala, handlingar. Att då fortsätta med ett altruistiskt beteende visar sig då snabbt vara evolutionärt destruktivt och bör därför ge upphov till en minskning av självuppoffring för genetiskt avlägsna människor, vilket tar sig uttryck genom en minskad social tillit samt en ökad inomgruppsmedvetenhet i form av etnisk nepotism och nationalism. Mer om detta i nästa artikel.
Källor:
Fehr, E., & Fischbacher, U. (2003). The nature of human altruism. Nature, 425, October.
Salter, F. (2002). Estimating Ethnic Genetic Interests: Is It Adaptive to Resist Replacement Migration? Population and Environment, 24(2).
Salter, F. (2008). Misunderstandings of Kin Selection and the Delay in Quantifying Ethnic Kinship. The Mankind Quarterly. XLVIII(3).
Wikipedia. (2017). Reciprocal altruism. Hämtad från: https://en.wikipedia.org/wiki/Reciprocal_altruism
Wikipedia. (2017). Kin selection. Hämtad från: https://en.wikipedia.org/wiki/Kin_selection
